2 kilometer loppis

 idag var den första dagen på ett tag då jag kände mig relativt frisk, eller nej inte ens relativt. men iallafall, jag kände mig inte frisk men jag ville ut i luften så jag och annika drog oss iväg till Aspuddens 2 kilometers loppis, där vi mötte upp hanna bland annat och det var människor precis överallt. människor som sålde och som köpte, som försökte pruta och som blev överlyckliga för ett par skor för 20 kronor. loppisen sträckte sig över hela hägerstensvägen och stånden stod prydligt på trottoarerna. alltihopa gav mig sådana höstkänslor. solen sken och människor gick i tjocka jackor och korta shorts om vart annat. nu längtar jag bara efter nästa loppis, mörka kvällar, lövhögar och allt annat trevligt som hör hösten till.

renaissance

jag hatar bloggar som bara ligger. som bara ligger och skräpar liksom. har varit med om många såna, inte jag som har skapat dåra men som mina vänner har skapat - och kastat, eller nej inte ens kastat, bara lämnat. så ville jag ju inte att min skulle bli. den skulle ju bli så fin så fin med fina bilder och härliga texter. den skulle berätta om mitt liv och om hur jag önskar att jag skulle leva om några år. men blev den så? nej. den dog sakta ut och jag lovade gång på gång att återuppliva den. det tänker jag inte lova den här gången, den här gången ska jag bara säga: om den återupplivas så gör den det, annars gör den inte det. men jag ska göra mitt bästa, ett inlägg i veckan till att börja med, för det har jag tid med. och så ska jag fota mycket (lol, som om jag inte gör det redan) och lägga upp de finaste bilderna här och berätta om dem som om folk tyckte det var intressant. så nu ska jag börja om på nytt. hösten kommer och den är alltid lika vacker liksom.