ibland blir jag bara så osäker på saker
på människor
på känslor
på livet
ibland vet jag bara inte hur jag ska göra
för att allt ska bli bra
för att ska bli som jag vill
för att alla ska bli nöjda
ofta hoppas jag bara
att andra ska förstå
att jag försöker allt vad jag kan
med det lilla som finns kvar
styrkan
är förlorad
liksom bortblåst
den finns inte kvar
den finns inte att hitta
och jag vet inte vad jag ska ta mig till
vill inte att någonting ska ta slut
vill inte att någonting ska försvinna
men samtidigt
samtidigt
är jag så jävla rädd att det är precis det som kommer att ske