tittade in här idag efter att jag dels fått tillbaka lusten, och tiden, att fota och experimentera, läsa bloggar, skriva små saker, äta lyxiga frukostar, njuta av den icke existerande solen, skapa listor på spotify, gå på spelningar, klubba, fika, rita konstiga fula saker, måla naglarna osv osv. och även efter att jag och en kär vän pratade om det här med bloggandet och att det kanske vore trevligt att komma tillbaka lite smått. när jag sedan kikade förbi här såg jag att det fortfarande finns några människor där ute som besöker detta, i nuläget, övergivna ställe och det gjorde mig mer än glad.
det är nu den 21 februari och jag har inte bloggat alls på sex månader och nio dagar. det är ett nytt år och vädret är mer ostabilt än någonsin. men har det hänt så mycket mer? jag vet inte, min värld känns ganska lik hur den var förut. enda stora skillnaden kanske är att jag går sista året på gymnasiet och ständigt längtar efter att få ha den där vita mössan på huvudet för att sedan kasta den i luften. sen måste en väl säga att en känner sig säkrare på sig själv och dem runtomkring, jag vet vad jag vill (kind of) och jag har nog fått lite mer skinn på näsan som man brukar säga.
min plan för denna period av bloggande, hur lång eller kort den än blir, är att skriva och lägga ut precis vad jag känner för. inga gränser ska finnas utan allt som kommer fram ska få komma fram, vare sig det är foto eller text eller musik eller bara skit. så bered er på det. jag hoppas och tror att det blir en fin tid nu framöver.
det firar vi med lite kvinnopepp,
härifrån.
