vinterkänslor

nu har det snöat på ordentligt, eller ja, jag hoppas på ännu mer, men det har äntligen kommit lite såhär i slutet av november. när snön kommer vill jag bara klä på mig massa varma kläder, springa ut och känna snön under mina fötter, höra knarrandet när jag går. jag vill bara titta på allt det vita, fota det, gå hand i hand med en viss någon, kasta snöbollar, åka ner för snöfyllda backar, gå i snö upp till vaderna. vintern är fin. enligt mig är snön anledningen till att det är kallt, annars är det helt onödigt med minusgrader. i helgen ska jag gå ut och fota, det är så svårt att hinna med nu när det blir mörkt så himla fort. fast det är ju otroligt fint med alla vinterljus i mörkret också iofs, men snön är ju så fin på dagen. jag hoppas bara att det kommer ännu ännu mer, vilket det ska enligt väderprognoserna. och ja, en liten myslåt på det.

bildkällor.

en fin påse + två fina låtar + fint pepp

jag bär runt på den här påsen. och jag lyssnar på det här. ganska mycket. och peppar. ganska mycket. för på fredag, på fredag ska den fina pojken vara förband åt urban cone på södra teatern. och jag ska stå längst fram. allra allra längst fram, så jag nästan kan känna hans andedräkt. det är liksom, när man inte trodde att det kunde finnas något finare så ba kom det, som en jättestor istapp nedrasande från hustaket. så man liksom ramlade, föll handlöst, för att sen bara ligga där. men ja, gilla på facebook. lyssna på den första singeln. lyssna på den andra singeln. för den där adam, nej förlåt mountain bird är det ju, är bra. texterna, tonerna, rösten, det är så fint. det är så på riktigt. kan inte säga mer, lyssna bara mina fina.

skridskor

trots att det inte har kommit nån snö än, trots att det inte ens är minusgrader, och trots att vi är sjutton år gamla så åkte vi skridskor idag. inne i kungsträdgården. det va så himlahimla roligt. det är så fint att se att så många olika människor åker in till en liten isbana mitt i stan, för att åka skridskor. det spelas musik och människor ramlar och skrattar och åker snabbt och långsamt. jag måste säga att vi blev glada allihop, det behövdes verkligen en sån här dag nu. när vi hade åkt och blivit uppiggade igen gick vi över till söder och tog en fika, jag blev dock besviken när lussebullarna va slut, får baka egna snart. vi fikade läge och pratade om allt vi inte hunnit prata om, trots att vi ses varje dag i skolan. det är så otroligt fina människor det där. senare på kvällen åt jag tortellini med tomatsås och tog en promenad med adam. så fin dag. är taggad på veckan. ja faktiskt. mycket.

en film med annika

en lite skakig film från när jag träffade annika för en promenad och calzone i en park förra veckan.

musiken

jag skulle ju försöka med mer filmer. det är så himla roligt att se och att göra dem, men det tar sån tid, allt måste hamna rätt och musiken måste passa osv osv. och denna vecka har jag inte haft så mycket tid till något alls. men den har varit fin ändå, och nu är det ju helg vilket är mys. idag var jag på en teaterföreställning på scalateatern tillsammans med min egna teatergrupp. det va så himla trevligt, tror helt ärligt inte att jag har skrattat så mycket under tre timmar som jag gjorde ikväll. det va de här vi såg och de spelade hemsöborna, men inte på det mörka och tunga sättet den brukar vara, utan på ett humoristiskt sätt och de utgick mycket från publiken och stand-up. verkligen värt, tror inte det fanns nån i hela salongen som inte drog lite på munnen.

at least god doesn't judge me by the thoughts that are mine

vissa dagar vill man bara spendera med söta saker, såsom djur. och den här låten bland andra. detta är en sån dag. det kan vara ganska fina dagar ändå. den här dagen har varit väldigt fin. när jag tänker på allt det positiva i den. har en del i skolan, och en del utanför skolan. men det är bra ändå, för det finns så himla underbara människor i världen. och djur. och låtar.

bildkällor.

en tyst kvävning

sätt upp mål
mål om dig själv
sa de till henne

ändra lite
bara lite på den du är
du ska se att livet blir lättare
sa de till henne

du ska ju bara bli bättre
bli en bättre människa
sa de till henne

men om de hade tittat
ordentligt
hade de sett
sett att hon kvävdes

kväv dig i dig själv
dränk dig i dig själv
sa hon tyst

Solitary motion, in the wake of an avalanche

filmade lite idag. klippte lite. la in lite musik (tamer animals, other lives). sen vet jag itet riktigt hur jag ska få den i rätt skala eller va man ska säga. men det kommer fler filmer senare, och längre. aaaa.

look for the distant strobe's to find the way back home

tog en promenad på kungsholmen igår kväll. det är så fint med alla ljus som rör sig och bildar som bollar i mörkret. så ja, det blev en del såna bilder.

idag har jag haft teaterföreställning, hade i tisdags också, och imorgon är sista. kom jättegärna och titta. vi sätter upp pjäsen "konsten att begrava en kärring" av mikael niemi. den är typ otroligt sorglig men ändå så himla fin. handlar om en familj som inte har det så bra, en handkappad dotter och en knarkande son. inga pengar. men sen har de en död farmor i en rullstol, mitt i vardagsrummet. vi har kört den i ett år nu, men efter imorn blir det inga fler föreställningar. det börjar klockan 18.00 och håller på i cirka två timmar, med paus och fika för en billig peng. scenen ligger i lilla gröndal, på sjöbjörnsvägen 1, och gratis inträde är det. kom, kom och titta. 

där alla är lika igen

     tiden går framåt
     himla snabbt
     och livet
     hasandes efter
     korta nätter. långa dagar. hunger. trötthet. onda axlar. kalla fötter.

     nej men stackars liten
     är det mycket nu
     är det lite jobbigt nu
     du ska veta
     att det finns inget du kan göra
     bara att kämpa på
     ta dig i kragen
     ibland är livet hårt
     bara att vänja sig
     nej men inte sådär. sitt inte där. varför sa du så. vi har ju pratat om det här. varför lyssnar du inte. nu blir det såhär igen. helt onödigt.

     och sen där
     en vägg
     tiotusen meter hög
     gjord i spegelglas
     så att den egentligen inte syns
     och du tror att den inte finns
     att det bara forsätter i all oändlighet
     du vet ju ingenting
     inte än
     du måste
     komma tillräckligt nära för att se
     för att se att det bara är en reflektion
     att det inte alls fortsätter
     att det istället tar slut
     det är bara en reflektion
     en reflektion av världen bakom dig

     så kom. vi springer. vi springer långt härifrån. vi springer bort från den där väggen. fort. fort nu. innan den kollapsar. jag ska ta dig till en
     plats där du inte behöver säga någonting. där alla förstår ändå. därför att alla är likadana. inte samma. men lika. och där finns ett rum där du
     kan gråta. och gråta. och gråta. tills du blir den där lilla lilla människan igen. tills du blir den där rena människan igen. utan ängslan. och sen.
     sen kommer någon och räddar dig. bort från dina stora tårar. öppnar dörren och tar dig ut. ut till ängen. där alla är lika små. där alla är lika stora.
     till ängen där alla är lika igen.

är inte det här en märklig sak, syret har en annan smak

jag träffade ju emma för några dagar sen, och vi gick en lång promenad på vasastans fina gator och genom parkerna med gula och orangea löv som vi kastade lite, för det är bara så man gör. (sen tog tyvärr batterierna på min kamera slut) vi gick till vanadislunden och hittade en borg som man inte kunde komma in i, sen gick vi tillbaka längs vanadisvägen och kom till ett mysigt café där vi satte oss en lång stund.